herostyle

Förresten så tänker jag ta tillfället i akt att vara lite sådär pluttinuttig. Näst intill alla andra är det these days och jag
vill helt enkelt inte vara sämre. Visst är det fint när man har någon som får en att må bra under alla omständigheter?
Eller att ha en person som man väljer att springa över till - Bara för att få en kram och denna persons kramar är det
bästa som finns - när man känner sig lite nere. Eller en person som man faktiskt struntar i om dom har dålig andedräkt
på morgonen, man vill bara pussa på honom i alla fall. Kanske också den här grejen när man träffat
någon vid alldeles fel tillfälle i sitt liv och plötsligt efter lite distans faller allting alldeles naturligt. Det är ungefär sånt
som jag tycker är helt fantastiskt. Sedan tycker jag att det är alldeles underbart med tanken att det spelar ingen roll
hurvida denna närhet kommer bestå för alltid, den är så värd att bara ha för en dag.

Men tjena, nu blev det mycket mer cheesy än jag hade tänkt. Slutsatsen är väl helt enkelt att jag trivs väldans bra
med att ha den finaste famnen på denna mark som man kan krypa upp i när man än behöver.


Bilderna är från förra året, väldans exakt ett år sedan också. Puss!

En lite sådär halvdan dag som innebar ett extra stressmoment som jag egentligen hade checkat av, jag hatar när det händer.
Jag trotsade i alla fall alla mina tankar och begav mig tillsammans med Nanni till Lina som hade knytis ikväll. Varför? Jamen
hon fyller ju år förstås! Lina är för övrigt en utav dom finaste jag känner och jag tänker inte ens dra ett "trots att
hon är..."-skämt (Internt? Internt.). Jag tycker om att kunna skoja med henne, att höra henne prata italienska, att busa med
hennes lilla kille, plocka ut stämmor med henne och bara sitta och mysprata om vad som helst. Hon är för himla fin helt enkelt.

Hej vänner och bekanta!
Idag är det en sån här sjukt inspirerande dag. Eller ja, det var. Jag klev upp en hyffsad tid för att äta min vanliga frukost tillsammans
med Nanni-mannen och naturligtvis spela lite musik inför vårat projekt. Plötsligt fick jag ett släng av att vilja städa, så jag sprang ner
i extas för att ta tag i denna djungel som skapats i min lägenhet. Jag började vika kläder, dansade fram till peppande musik i
olika former. Efter snart två timmar och när jag inte ens är halvvägs börjar jag faktiskt lessna. Konstigheter, konstigheter.

Ps. Det bästa med min städning är att jag alltid gör sådant som inte är viktigt. Exempelvis att hänga upp alla mina skjortor över
fönstret i salongen. Jag såg min karl hade gjort det när han ville att dom skulle torka och då tänkte jag "Men hallå där, det där
var ju faktiskt jättefint". Så kan det gå!

För det första är jag sjukt frustrerad då jag skrivit ett bra inlägg om kvällen som var också
bestämmer sig min dator för att stänga av sig själv. Mindre coolt, faktiskt.

Anywho gott folk: Jag har återvänt efter en dag i mörkret. Igår var vi på ett event på skolan som hette "Black Box dansar och ler!"
med öltält, öppen scen och massor av band som spelade. Festivalkänslan var total och det var skönt att skaka på sina lurviga en stund.
Idag mådde jag som jag förtjänade, men nu har det släppt. Piuh!

Bilder bjuder jag på en annan dag för nu är det dags att glida bort till en lägenhet och en tom säng där jag ska somna för att
invänta en fin karl som är ute och härjar (Läs: Jobbar. Dessa ljudtekniker har ju de mest skruvade och jobbigaste arbetstiderna,
tänka sig att dom orkar).

Känner mig fullständigt förstörd och undrar hur jag ska kunna gå på konsert ikväll. Men vad tusan,
kyrkan som konserten äger rum i ligger sisådär 400 meter från min lägenhet och det är ju trots allt
ett gäng utav mina närmsta vänner som spelar. And look at the bright side: Det kommer finnas fika där.
Nom nom nom...